Hoppet och känslan finns men det gör ont

Livet är då allt för lustigt. Då när allt går bra finns det alltid något litet som kommer i mellan och förstör lyckan för en. Jag har börjat styrketräna lite innan men nu så i lördags kväll när jag gjorde armhävningar knakade det till i min axel. Jag fick ont efteråt men tänkte bara att detta går över snart. Men började känna oro då jag började få mer ont och då inga läkemedel hjälpte. Inte äns voltaren kan hjälpa. Fick natten till igår ingen sömn alls pga av att jag hade så riktigt ont. Hur jag än låg med min arm fick jag lika ont. Rädslan kommer och man undrar egentligen vad som har hänt. Fick en tid hos en doktor som jag personligen inte har något som helst förtroende för och vad jag anser inte är bra. Dock var denne den enda som var tillgänglig då fick jag bege mig in till akuten.

Jag kom snabbt in och fick träffa en mycket bra och trevlig doktor, men dock kom han inte med några trevliga nyheter. Han ansåg att min axel var "stukad", vilket så klart gör en rädd, men vad som skrämde mig ännu mer var att jag för det första inte kan ta något för smärtan utan bara vänta och se, och för det andra att det kan ta upp till 6 månader innan den är helt återställd. Det är inte roligt att höra det framför allt med ett nytt jobb som kräver att man klarar av tunga lyft. Jag får helt enkelt vänta och se, nu är jag borta från jobbet i en vecka sedan hoppas jag på att det kan rätta till sig. Men i natt fick jag sömn åtminstånde vilket var en lättnad, jag har inte lika ont i dag men jag får ändå vara aktsam med det jag gör. Men jag kan vara ute och gå. Skönt nu när det är fint väder ute.